Dag 49

 13/12 

 Idag när valparna var ute så började de verkligen uppskatta det. De stod inte blickstilla och

rörde sig lite framåt på stela ben längre utan nu började de mer röra sig som inomhus. De började tugga gräs, skutta lite och röra sig inom ett större område. De verkade också känna sig mer bekväma med sina selar. Sandra fick gå in en stund för att hämta en sak och då hade jag alla fyra, Milo gav sig då halvvägs ner för slänten och när jag går för att hämta honom och för en väldigt kort stund vänder ryggen åt de andra för att se så att jag inte skulle råka trampa på Milo så har de andra tre tillsammans försvunnit in under stugans veranda! Det enda jag såg var slutet på deras linor som vi klippt av till dem. Jag tar då upp Milo och lirkar ut de tre som nu lyckats gå in under trappan fast underifrån verandan. När jag fått ut dem och vänder mig om ser jag Milos koppel försvinna in under bilen så han har sprungit ner för slänten igen och fram till vår bil. Vår stuga ligger ju mitt i skogen så vi hade ett härligt utrymme att vara på utan att vara störda av någon. Det är roligt att de är så oerhört snabba nu men också att de nu tyckte så mycket om att vara ute. När vi sedan tog in dem så försökte de hela tiden ta sig fram till ytterdörren. Särskilt Milo och Knut medan Bella och Ville rumlade runt och busade i tunneln och gymmet därinne. Milo och Knut kom på hur de skulle kunna pressa undan madrassen vi satt för dörren för att de inte skulle kunna springa rakt ut på verandan. Eftersom de inte har någon bra höjdkänsla så kan de bara springa ut över kanten eftersom de lätt kommer under staketet. De äter som små hästar och ser ut att växa fint - vi har inte vägt dem på en vecka men ska väga dem när vi kommer hem.