Dag 58

 22/12

Dag 55

 19/12

Dag 57

 21/12

Idag var det ingen rolig dag hela dagen tyckte de små valparna. Vi har varit hos veterinären idag och besiktigat dem, chippat dem och vaccinerat dem. Först hade de jätteroligt för vi var ute i trädgården och lekte men sedan var det dags att hoppa in i bilen. Chiara behövde inte 

Dag 56

 20/12

Åhhh, vilken spännande dag! Idag tog vi på alla valparna deras tröjor och selar/halsband och satte dem i vår stora cykelvagn och tog med dem ut på gröningen bakom våra hus. Väl där så släppte vi ut dem. Det var med skräckblandad förtjusning kan jag säga! Jag tror att det de reagerade mest på var att det var för stort. De blev överväldigade. Bella var den som helt sonika började promenera och följa med de stora vovvarna så hon fick gå med dem en liten liten bit - typ 100 -150 meter gick de och tillbaka igen samtidigt som de andra fick undersöka sina nya omgivningar tillsammans en liten stund innan jag satte tillbaka dem i cykelvagnen igen så att vi kunde gå hem. Väl hemma igen var de jätteglada och busade massor innan de plötsligt bara föll ihop i sängen och somnade och sedan sov de gott! 

När de vaknade igen var det full rulle och de fortsätter att utvecklas och finslipa sina färdigheter. Knut är nu jätteduktig på att bädda men även Ville har börjat bädda nu när han ska lägga sig. De är sååå fina allihopa och de förgyller våra dagar konstant vare sig de sover eller är vakna då vi aldrig kan se oss mätta på dem. 

Dag 54

 18/12

Dag 53

 17/12

Dag 52

 16/12

Idag är det onsdag och nästa onsdag ska Knut flytta hem till sin familj. Det känns helt surrealistiskt konstigt men ändå naturligt. Men jösses vad vi kommer att sakna honom. Som tur är så är både Ville och Milo kvar till den 25/12. Vi ska fira jul tillsammans i vår egen lilla familj med alla de små vovvarna. 

Knut har fortsatt att utveckla sitt sprättande men han gjorde också en annan sak idag: plötsligt när vi lekte så hörde vi Knut ropa på hjälp. Han hade gått ut i hallen och vi skulle precis gå efter men då hade han hunnit ta sig upp för två trappsteg i trappan men kom varken upp eller ner. Nu är där kompostgaller framför trappan. 

Alla har blivit snabbare på att springa nu och de runt våra fötter alltid så fort de är uppe så det är väldig svårt att röra sig utan att råka nudda dem, men vi rör oss sakta och försiktigt. De springer sidan om oss om vi går och sedan springer de förbi oss och tvärstannar mitt framför oss. Det är precis som om de springer med oss för att de vill följa med men när de sprungit om oss inte vet vart de ska längre och det blir en riktig utmaning för oss. Det är så otroligt roligt med alla utmaningar de hela tiden ställer oss inför och alla nya saker de hittar på. 

Dag 51

 15/12

Valparna är alla så bekväma hemma igen men idag har de sovit mycket efter alla äventyr de precis varit ute på så idag var vi bara ute i trädgården mitt på dagen och det tyckte de var lite läskigt men mest spännande. Det bäst var nog att slippa ha selen på! ;) 

Väl inne så busade de och åt mycket men allra mest så sov de massor! 

På kvällen var de mycket i vardagsrummet och tv-rummet och då hände en rolig sak; Bella satt mitt på golvet framför tv:n och verkligen tittade på tv. Hon följde de som rörde sig fram och tillbaka. En annan sak som Knut har börjat med idag är att han nu försöker bädda när han ska lägga sig. Det ser jättegulligt ut och han gör precis som hans mamma brukar göra. 

Dag 50

 14/12 

Idag var det dags att åka hem igen efter vår fantastiska vistelse i skogen. Vi lade upp det så att när bilen var färdigpackad så tog jag ut alla vovvarna (trots det som hände igår) och vis av erfarenheten så lade jag upp det annorlunda idag och höll ihop dem med lite aktiviteter. Vår tanke var att genom att de fick vara ute och springa så skulle de sova gott i bilen sedan och det gjorde de med. De hittade sin sovdyna som Sandra satte ut på en filt åt dem, vilket ni kan se på dagens bild men det blev kallt att sitta stilla så de hoppade ut och lekte en stund till innan vi lastade in dem i deras bur i bilen. De är inte jätteglada för att sitta i den till att börja med men när vi sitter bredvid dem så går det bra. Hemresan gick lika bra som ditresan. De vaknade till vid något kort tillfälle men somnade om lika snabbt igen. Väl hemma då: ja, till att börja med så ville de bara ut i trädgården men där gick gränsen för oss, fyra svarta små vovvar i mörkret utan belysning - de får vänta tills imorgon vilket de inte ville men de blev jätteglada när de kom in inomhus och kände igen alla sina saker. Då var buset i full gång igen och Knut fick besök av sin familj. Ojojoj, vad de röjde runt och släpade runt på saker, åt massor och somnade sedan gott. 

Dag 49

 13/12 

 Idag när valparna var ute så började de verkligen uppskatta det. De stod inte blickstilla och

rörde sig lite framåt på stela ben längre utan nu började de mer röra sig som inomhus. De började tugga gräs, skutta lite och röra sig inom ett större område. De verkade också känna sig mer bekväma med sina selar. Sandra fick gå in en stund för att hämta en sak och då hade jag alla fyra, Milo gav sig då halvvägs ner för slänten och när jag går för att hämta honom och för en väldigt kort stund vänder ryggen åt de andra för att se så att jag inte skulle råka trampa på Milo så har de andra tre tillsammans försvunnit in under stugans veranda! Det enda jag såg var slutet på deras linor som vi klippt av till dem. Jag tar då upp Milo och lirkar ut de tre som nu lyckats gå in under trappan fast underifrån verandan. När jag fått ut dem och vänder mig om ser jag Milos koppel försvinna in under bilen så han har sprungit ner för slänten igen och fram till vår bil. Vår stuga ligger ju mitt i skogen så vi hade ett härligt utrymme att vara på utan att vara störda av någon. Det är roligt att de är så oerhört snabba nu men också att de nu tyckte så mycket om att vara ute. När vi sedan tog in dem så försökte de hela tiden ta sig fram till ytterdörren. Särskilt Milo och Knut medan Bella och Ville rumlade runt och busade i tunneln och gymmet därinne. Milo och Knut kom på hur de skulle kunna pressa undan madrassen vi satt för dörren för att de inte skulle kunna springa rakt ut på verandan. Eftersom de inte har någon bra höjdkänsla så kan de bara springa ut över kanten eftersom de lätt kommer under staketet. De äter som små hästar och ser ut att växa fint - vi har inte vägt dem på en vecka men ska väga dem när vi kommer hem. 

Dag 48

 12/12

Alltså tiden flyger fram, den räcker inte till. Vi vill bara mysa med de små och vara med dem så mycket vi bara kan, men trots att vi nu är i stugan med dem och är här med dem hela tiden - om vi inte går promenader med de andra vovvarna så känns det inte nog. De är så underbara de fantastiska små!! Idag gick vi ut med dem igen och det gick faktiskt mycket bättre än igår. Idag började Milo och Knut snabbt att utforska den närmaste omgivningen ochVille och Bella hängde på. De fick vara ute i några minuter 5- 6 men de rörde inte tillräckligt mycket på sig så sedan tog vi in dem innan de skulle börja frysa. Väl inomhus blev trycket högt igen och buset var i full gång. De släpar runt på allt de kan flytta på och kan de inte flytta på det så är det inte för att de inte försöker i alla fall. Allting ska undersökas och utforskas. 

Dag 47

 11/12

Idag vaknade cirka 07.30 efter en natt med bara ett par korta perioder där de varit vakna och behövt kissa. Det är ju så att om en går upp för att kissa så väcker den valpen de andra valparna antingen när den stiger upp eller när den lägger sig igen. De åt med god aptit och sedan var buset i full gång. De var helt acklimatiserade i stugan och bara fortsatte att äta, sova, växa, utvecklas och busa. Det är fortfarande så att de typ lär sig nya saker varje gång de sover. Det är helt magiskt att se! Idag fick de gå ut för första gången. Det var väldigt spännande men mer läskigt än roligt idag. Otäckt med gräset och otäckt med det kalla och blöta. Att de behövde ha sele med en liten lina i gjorde inte saken bättre. Nu börjar de ligga i bakhåll mer och mer på varandra - gärna i tunneln. Kattgymmet är också enormt populärt att leka med. Bollhavet fick vi inte plats att ta med - det var så proppfullt i bilen av valpisarna alla saker ändå som det var! ;) 

Dag 46

 10/12

Vilken spännande dag de hade idag. Vi hade sedan länge en stuga i skogen på en hästranch inbokad sedan länge så efter en del diskuterade fram och tillbaka kom vi fram till att valparna var redo för ett tryggt miljöombyte tillsammans med sin mamma så de fick åka bil med henne och följa med till stugan. Bilfärden gick jättebra, de vilade och sov tills vi hade 4 minuter kvar av körningen och de hade hållt sig inne i buren och kissade meddetsamma vi släppte ut dem i stugan. De första minutrarna i stugan var de lite försiktiga och undersökande men efterhand som deras sovdynor, leksaker, tunnlar, kattgym och tält började dyka upp på golvet så släppte de loss me och mer. De har ätit med god aptit hela dagen och lekt och sovit om vartannat sedan vi kom till stugan. De är helt som vanligt och myser mycket med oss också. De fick också ha sina selar på sig en lite stund inomhus idag - det var lite läskigt så de fick vänta med fler nya saker idag så imorgon ska de få gå ut utomhus! De har stuckit ut huvudet vid något tillfälle hemma men mest tyckt att det var läskigt. Första natten utan att sova i valphage inatt. Det gick jättebra. De sov tillsammans i sin favoritdyna hela natten. De är duktigare än vi själva är på att skilja på dag och natt nu! ;) 

Dag 45

 9/12

Nu har vi enbart två veckor kvar med de små liven. Det är väldigt kort tid! Vi njuter i fulla drag av varje sekund vare sig de sover eller är vakna. Knut har blivit lite mer stabil i sitt krafsande ;) och Milo kämpar på för att hålla jämna steg med sina större syskon. Det är ibland en nackdel att vara minst men oftast en fördel. Han vet om att han kommer in på ställen där de andra inte får plats och han lägger sig gärna i bakhåll så när någon av de andra kommer förbi så hoppar han på dem! Det är fullt bus när de är vakna och de börjar mer och mer samlas i tv-rummet också där de gärna brottas inne vid soffan. Neville har blivit omvänt av Knut i vikt men de är jämbördiga när de brottas och jagar varandra - fulla av energi och livsglädje. 

Dag 44

 8/12

Valparna är väldigt restriktiva när det gäller att vara inne i sin valphage. Det är knappt att vi får dem att sova där på natten nu. Efter att de har somnat utanför på kvällen så brukar vi nu försiktigt lyfta in dem en och en och lägga dem på deras favoritsovplats ”Rufus” - ett jättestort gosedjur (hund) - och det går alltid bra ... MEN ... så fort vi försöker stänga grinden in dit så vaknar de som en given signal allihopa. De har lika bra hörsel som en Velociraptor nu ... Vi vågar inte ha dem ute på natten för de är så rörliga och syns knappt alls på grund av sin färg ... 

Idag gjorde Knut sona första försök till att sprätta med bakbenen efter att han gjort sina behov. Det går sådär just nu då balansen rubbas och koordinationen inte riktigt är där. Dock så är han mycket envis och tränar varje gång - härligt att se hur han kämpar!! 

Alla fyra rumlar runt för fullt så fort de är vakna. De är ännu mer nyfikna nu på allt som finns runtomkring dem. 

Dag 43

 7/12

De är inte jätteförtjusta i trimmern så jag har tagit lite med den på varje liten idag för att fortsätta att vänja dem vid den. De leker för fullt i tunnlarna, husen och utforskar vardagsrummet och varandra genom att busa, brottas med varandra men också genom att börja busa lite smått med de stora vovvarna.

Dag 42

6/12

 Idag var en ny rolig dag. För var gång de små har sovit så har de utvecklat en ny förmåga. De blir lite snabbare, lär sig skutta med större precision, äter mer självständigt. Idag fyller de sex veckor och jag kan inte förstå att de ska vara klara att flytta om lite mer än två veckor. De får mat varje gång de vaknar för att kompensera att Chiara inte längre kan ge dem sin mjölk. De äter med god aptit och kommer springande när de ser tallrikarna. Dock har de inte så god koordination än och de trampar ibland runt i maten. 

Idag badade/duschade de i en chipsskål i vasken. Det var inte särdeles populärt men verkligen välbehövligt. När de hade badat så blev de fönade och fick nos och någon tass klippt. Jag ville inte att denna första bekantskapen med trimmer, fön och bad skulle bli för mycket så vi försökte vara måttliga och ska dela upp det framöver och göra lite varje dag för att vänja dem. 

Dag 41

 5/12

Det känns så konstigt att de är så "stora" nu. Det som är allra konstigast är att tidigare tyckte jag att de var sååå stora men nu tycker jag att de är såååå små istället! De skuttar runt, springer, lägger sig i bakhåll och kommer från de mest oanade håll så vi får "åka skridsko" när vi rör oss i huset och vet att de är uppe för att vi inte ska trampa på dem! Det är utmanande men enormt roligt. Milo har också börjat samla på skor och drar gärna med sig dem så långt han kan och vill sedan gärna gnaga på skosnörena. Hur gulligt det än är så försöker vi arbeta bort detta hos honom. De släpar alla runt på olika slags hundleksaker, ju större, ju roligare tycker de att det är! Idag har de fått ut fler tunnlar att springa i. Den kattunnel de har fått ut som har en boll som hänger i den är mycket populär. De har undersökt de andra tunnlarna men ännu inte varit inne i dem. Nu har de börjat följa efter de andra hundarna när de springer till dörren - de har gjort det ett par gånger. De är för roliga nu när de vaknar på morgonen för så fort de stigit upp och kissat på en tidning så går de till grinden direkt allihopa och vill att vi öppnar grinden till dem och då bara väller de ut alla fyra tillsammans. Sedan kan de mycket väl gå och lägga sig - utanför - så fort de har ätit, men då sover gärna ute hos mig när jag sitter på madrassen sidan om och jobbar. De hjälper gärna mig att jobba genom att tugga på mina papper och klättra på min dator för att få vara nära. Det är oerhört mysigt! De är så på hugget, aktiva och rörliga så fort de är uppe och sedan när de blir trötta så går de till sina favoritställen och sover. Idag hade Neville besök av sin familj som kom körande hela vägen från Kalmar. Det blev kärlek vid första ögonkastet; vår mysiga, gosiga och busiga Neville längtar nu tills han blir hämtad av dem. Under tiden myser vi med honom och han sover på det örngott han fick med från dem. Knut har ett högt tempo när han är uppe, han är oftare vaken än de andra och passar gärna på att gå upp när någon annan är uppe eller så är han uppe själv och bjuder in till lek med oss. Idag började den första valpen att dricka vatten - det var Milo. Se bilden! De andra följde strax efter hans exempel. 

dag 40

 4/12

Idag sov de lite sämre och var uppe lite grand på natten men inte alls så mycket som tidigare ändå. De får mat varje gång de vaknar för de äter inte så mycket vid varje tillfälle. De är duktiga på att äta själva och om de skulle få mat i ansiktet så tvättar de varandra efteråt. Gör inte de det så gör Chiara det - hon pysslar om dem så mycket, vakar över dem och håller sig nära dem. Skulle någon ge någon annan ett lite får hårt tjyvnyp så är hon där direkt för att se till dem så att allting är bra! Idag hade de inga besök alls. Det var bara vi och de hela dagen och kvällen. Vi har njutit i fulla drag. De har skapat ett märkligt "schema" där de ibland är vakna alla fyra samtidigt, ibland turas de om och är vakna två och två och ibland är de vakna en och en - det betyder att det är nästan alltid minst en valp uppe och vaken som behöver äta, leka, busa, socialisera sig och mysa med någon av oss. De vill väldigt gärna vara där vi är men de är också nyfikna på att utforska nya områden och möjligheter. Chiara fortsätter med sin tuffa kärlek - hon har ett sätt att säga till dem att hålla avstånd som ibland nästan skrämmer mig men samtidigt så visar hon på så många olika sätt att hon älskar dem och bryr sig om dem. Idag har de fått ut några kaninaguilityhinder och dessa undersöker de mycket men de är mer under dem än på dem. De leker massor med strumpor som de får av Chiara och hundleksaker. De vill gärna dra runt på saker så om vi ska gå på promenad med de stora vovvarna och deras koppel ligger på golvet i hallen så kommer de och drar iväg med dem oavsett om det sitter en hund i andra änden eller inte. Hunden i andra änden bara följer med när de drar - tills de nått en gräns - då säger de ifrån och går tillbaka till hallen med valpen släpande och kämpande efter sig. 

Dag 39

 3/12

Idag kom Milos matte och hälsade på Milo och hans syskon. Hon hade med sig en filt som luktar från deras hem så att Milo får chans att bekanta sig också på det sättet. Milo passade på att vila och sova mycket under besöket för att han ska kunna växa sig stor och stark. Han är en mysig liten vovve som pinnar på för att hänga på sina större kullsyskon men utmanar gärna både dem och de vuxna hundarna i familjen och bjuder in till lek. Han är lite mer instabil än de andra men han blir verkligen både snabbare och stadigare för var dag. Han är pigg på att undersöka nya saker och sover gärna inne i den igloo de fått in i sin valphage. De andra tre busfröna växer och utvecklas för var gång de vaknar. De går inte längre upp i vikt i en sådan rasande takt som de gjorde för några veckor sedan men de utvecklar muskler och smidighet nu. De har fått lite nya utmaningar inne i vardagsrummet att leka med och de är direkt framme vid allt som är nytt för att undersöka och prova. De äter både mjukmat, uppblött torrfoder och valpvälling nu när de inte alls kan dia från Chiara. Hon kommer in till dem om vi inte bevakar henne när hon ätit och kräks upp sin mat till dem för att de ska få äta den istället för att de ska dia. Det är svårt att veta hur mycket mat vi ska ge till henne nu när hon har börjat med detta. Valparna har alla börjat dissa valphagen mer och mer. Vi låter grinden stå öppen från morgon till kväll och sedan har vi valpsäkrat hela bottenvåningen genom att tejpa för alla små skrymslen där de hade kunnat krypa in men kanske inte komma ut igen som tex under möbler eller mellan möbler. När det blir kväll så stänger vi för att det inte ska bli så att vi kanske går och trampar på dem om vi är uppe på natten eller så. De har fått in kaninhuset inne i valphagen för att ha det att sova i tillsammans nu när de inte längre får plats i den lilla igloon. Neville och Knut brottas och busar massor, både med varandra men också med de andra två syskonen, det är sådant tempo på dem när de är uppe! 

Denna natten sov de väldigt länge och sammanhängande, från 23 till cirka 06.30 ... Det är det längsta hitintills. Vi är väldigt noga med att det är ljust omkring dem på dagtid och att de omges av vardagliga ljud vare sig de är vakna eller sover och när det blir kväll så släcker vi ner mer, tar bort lekattiraljerna som bollhavet, kattgym och tunnlar för att försöka visa att det är skillnad. Vi får väl se. De är fortsatt jätteduktiga med att gå och kissa på tidningar, bajsa kan de däremot göra lite varsomhelst. 

Dag 38

 2/12

Idag har de varit mycket vaknar från 03.21 imorse. Det är febril aktivitet på dem och de är oftast vakna i skift två och två vilket gör att det känns som om vi matar och passar valpar om vartannat nu för inte vill de vara i sin valphage nu när de är vakna. Nejdå, då ska de ut meddetsamma i köket och röja runt! De är också gärna med och jobbar och hjälper till. Både mitt tangentbord till iPaden och till datorn är så nedkladdade med hundmat hela tiden för de går dit varje gång de ätit. ja, de sätter krydda på tillvaron och är med överallt där det händer något - det är väldigt roligt! Vi njuter av var stund vi har med dem vaken i synnerhet - även om det är 03.00 på morgonen - för det är så kort tid kvar. Nu är det bara tre veckor kvar tills de ska åka till sina respektive hem! Jösses, hur ska vi klara oss utan alla busiga krabater? Det kommer att gå jättebra för dem, de kommer att få alla runt om sig att formligen smälta tänker jag. 

Chiara och alla valpisarna är jätteduktiga med att inte ge di eller försöka få dia. De kan ligga nära varandra utan att någon gör något försök men för säkerhets skull så bevakar vi dem hela tiden. 

Idag har de avmaskats alla vovvarna - både stora och små! 

Dag 37

 1/12

Idag kan jag säga att jag är sååå glad att vi har kommit så långt när det gäller att valpisarna äter själva och så många gånger om dagen. Idag när Chiara var tillbaka efter sin lunchpromenad med de andra vuxna vovvarna så var plötsligt golvet i vardagsrummet fullt med stora blodfläckar. Vi lyckades snabbt lokalisera det till Chiaras vänstra baktasse. Vi kunde snabbt konstatera att hon hade brutit en klo på den foten och den pekade ut i en konstig vinkel. Vi fick en snabb akuttid och de opererade henne och tog bort den. Nu går hon på starka smärtstillande och får inte lov att ge di på 8 dagar. Det innebär att det är slutdiat nu- från en minut till nästa och att vi måste hjälpa henne så att hon inte får mjölkstockning. Valparna ville äta vid några tillfällen för Chiara var mycket medtagen idag på kvällen och ville ligga nära dem och övervaka dem men orkade inte röra sig. Det gick över förväntan bra och vi tillbringade hela tisdagskvällen på golvet i köket för att vara nära alla vovvarna. 

På bilden ligger alla och sover på ett stort gosedjur UTANFÖR valphagen för därinne vill inte någon vara om de kan undvika det. 

Valparna växer och utvecklas för fullt. De har börjat försöka galoppera i köket ut till hallen då det golvet är lite lättare att springa på än trägolvet har de upptäckt. De jagar de andra vuxna vovvarna runt huset och busar mycket med både oss och med varandra. När det gäller deras vikt så har den snabba viktutvecklingen som de visat upp sedan de föddes nu stannat av men de går fortsatt upp men inte i samma rasande takt. ´

Dag 36

 30/11

Det känns så svårt att ta in att de nu är fem veckor och en dag gamla! Om ett par dagar ska de alla avmaskas och då ska jag avmaska hela flocken. Jag har förberett avmaskning genom att ta fram det medel vi ska använda och planerat in det på onsdag. Viktigt att det görs nu. Jag funderar på om det är anledningen till att de är lite lösa i magen.  De är väldigt mobila nu och så fort de vaknar så står de vid grinden och ber om att få den öppnad så att de kan komma ut i köket. Det får de alltid göra nu men vi kan inte ha öppet när de sover- eller när vi sover - även om en alltid sover sidan om valphagen för om en vaknar och tar sig ut så är vi rädda att vi inte ska se den i tid utan att vi kanske lägger oss på den eller att vi skulle råka trampa på en för de är sååå små. Hur kunde vi någonsin tycka att de var stora?!? Den som öppnar grinden talar alltid om för de andra som är hemma att den är öppen och sedan så delar vi upp ansvaret mellan rummen så att vi har koll på dem alla. De blir bättre och bättre på att klättra ut över gallret när grinden är öppen men vi byggde en ramp åt dem igår för att de lättare skulle kunna ta sig in i valphagen igen. När Bella och Knut har lekt färdigt utanför så brukar de klättra tillbaka in för att lägga sig och sova i igloon. De är sååå söta allihopa var och en på sitt sätt och tillsammans är de ofattbart underbara! 

Dag 35

 29/11

Idag var alla väldigt trötta. De hade två besök igår och de var väldigt aktiva flertalet gånger under dagen. Markant skillnad till igår från tidigare dagar. Så fort de vaknade så började vi med att ge dem mat idag. Så idag har de ätit lite varje gång men många gånger. Vi tänkte att det hjälper att balansera upp Chiaras mjölkproduktion som vi behöver få ner nu då hon börjar få ett par juver som är lite hårda och varma. Vi tvättar dem i varmt vatten och pressar försiktigt ut lite mjölk - det hjäper. Hon gav di vid något tillfälle idag med men hon klarar inte så långa stunder. De får inte plats heller. De är också så stora att de kan stå upp och fånga in en spene när hon går förbi. Det tillåter hon dem emellanåt att göra. Sedan fostrar hon dem igen. 

På bilden provar Neville en tröja för vi börjar preppa nu för att också ta ut dem lite när de har en - två veckor kvar hos oss.