Dag 58

 22/12

Dag 55

 19/12

Dag 57

 21/12

Idag var det ingen rolig dag hela dagen tyckte de små valparna. Vi har varit hos veterinären idag och besiktigat dem, chippat dem och vaccinerat dem. Först hade de jätteroligt för vi var ute i trädgården och lekte men sedan var det dags att hoppa in i bilen. Chiara behövde inte 

Dag 56

 20/12

Åhhh, vilken spännande dag! Idag tog vi på alla valparna deras tröjor och selar/halsband och satte dem i vår stora cykelvagn och tog med dem ut på gröningen bakom våra hus. Väl där så släppte vi ut dem. Det var med skräckblandad förtjusning kan jag säga! Jag tror att det de reagerade mest på var att det var för stort. De blev överväldigade. Bella var den som helt sonika började promenera och följa med de stora vovvarna så hon fick gå med dem en liten liten bit - typ 100 -150 meter gick de och tillbaka igen samtidigt som de andra fick undersöka sina nya omgivningar tillsammans en liten stund innan jag satte tillbaka dem i cykelvagnen igen så att vi kunde gå hem. Väl hemma igen var de jätteglada och busade massor innan de plötsligt bara föll ihop i sängen och somnade och sedan sov de gott! 

När de vaknade igen var det full rulle och de fortsätter att utvecklas och finslipa sina färdigheter. Knut är nu jätteduktig på att bädda men även Ville har börjat bädda nu när han ska lägga sig. De är sååå fina allihopa och de förgyller våra dagar konstant vare sig de sover eller är vakna då vi aldrig kan se oss mätta på dem. 

Dag 54

 18/12

Dag 53

 17/12

Dag 52

 16/12

Idag är det onsdag och nästa onsdag ska Knut flytta hem till sin familj. Det känns helt surrealistiskt konstigt men ändå naturligt. Men jösses vad vi kommer att sakna honom. Som tur är så är både Ville och Milo kvar till den 25/12. Vi ska fira jul tillsammans i vår egen lilla familj med alla de små vovvarna. 

Knut har fortsatt att utveckla sitt sprättande men han gjorde också en annan sak idag: plötsligt när vi lekte så hörde vi Knut ropa på hjälp. Han hade gått ut i hallen och vi skulle precis gå efter men då hade han hunnit ta sig upp för två trappsteg i trappan men kom varken upp eller ner. Nu är där kompostgaller framför trappan. 

Alla har blivit snabbare på att springa nu och de runt våra fötter alltid så fort de är uppe så det är väldig svårt att röra sig utan att råka nudda dem, men vi rör oss sakta och försiktigt. De springer sidan om oss om vi går och sedan springer de förbi oss och tvärstannar mitt framför oss. Det är precis som om de springer med oss för att de vill följa med men när de sprungit om oss inte vet vart de ska längre och det blir en riktig utmaning för oss. Det är så otroligt roligt med alla utmaningar de hela tiden ställer oss inför och alla nya saker de hittar på.